Följ mig på instagram @count.your.blessing!
Eller klicka på symbolen nedan för att kika på instagram...
Här skriver jag om de små sakerna i vardagen, som trots sin litenhet och enkelhet, ibland känns ganska stora och definitivt vackra.
Om att leva ett liv i tro, tacksamhet och förnöjsamhet. Om mitt, vårt liv i kreativitet, skapande, inredning, renovering och om livet i största allmänhet...
Varmt välkommen hit!
Jag heter Anna-Cecilia Strandberg och jag bor med min man Joakim, vår numera unga, vuxna son och vår hund Holly i en liten by ute på landet, i ett 250 år gammalt hus.
Ett före detta gästgiveri från 1772 som vi har hållit på och renoverat sedan vi flyttade hit 2011.
Jag är från början konstnär och illustratör, dekorationsmålare i fjärde generation.
Var senast anställd och tjänade som församlingsledare i Töllsjö EFS fram till november 2021.
Skriver och bloggar. Fotograferar och jobbar mycket med bilder. Ofta till texter jag skriver. Men ibland för andra sammanhang och för andra.
Har tidigare även jobbat mycket med inredning och design som jag skapat själv. Stylinguppdrag för församlingar och privatpersoner.
Är utbildad bild- och formpedagog på bl.a. HDK (Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg), Valand och Göteborgs lärarhögskola.
Läst teologi på distans på bland annat Teologiska högskolan i Stockholm.
Jag älskar böcker och berättelser!
Ord och bilder betyder mycket för mig.
Jag älskar också klassisk musik och gamla vinylskivor som knastrar lätt och ibland hackar upp sig (till hundens och familjens förtret).
Eller få lyssna när min man Joakim sitter och spelar och improviserar , något han är väldigt duktig på, vid flygeln här hemma i det som man förr kallade för "Storstugan" men som man med ett modernt ord kanske skulle kalla för vardagsrum.
Flygel och vardagsrum låter så pretentiöst, och det finns inget pretentiöst med vårt hem. Så storstuga hade nog fortfarande varit ett mer passande ord, eller allrum kanske.
Där har vi en drygt 100 år gammal soffa, en väldigt stor kista som rymmer en massa ved, en gammal murad rörspis (även kallad fattigmans kakelugn), ett slitet, snett och vint gammalt slagbord från 1700-talet och inklämd i ett hörn framför en mycket älskad, inbyggd bokhylla, en gammal flygel min man fyndade på second hand för många år sedan.
Både jag och min man gillar att vara ute i naturen, det är där och här hemma i vårt hus, Tölljsjöholm (som vårt hus heter efter det gästgiveri som det byggdes som) som vi fyller på, hämtar inspiration och helt enkelt älskar att vara. Med naturen som omsluter oss.
Jag tycker också om att jobba i vår trädgård (men det infaller sig oftast med störst flit och nit på senvåren och försommaren. Då vi ofta har stora planer för den och jag gärna, om tids bjuds, praktiskt tagit bor utomhus med fingrarna nere i jorden, eller i en solstol med hunden nedanför.
Men just den största ivern, över trädgårdsjobbet och att förverkliga alla projekt, det tenderar att avta fram på sensommaren och framåt hösten när det blir kallare igen.
Den går tyvärr lite i vågor. Det fanns ingen trädgård alls när vi flyttade hit. Och en trädgård växer liksom fram under lång tid, mognar, tar tid på sig. Så det är mycket kvar av den ursprungliga skissen vi en gång ritade upp för den.
Men samtidigt, så händer lite varje år. Och långsamt, långsamt ser man hur det växer fram. Formen, rummen, funktionerna och dess skönhet.
Men liksom allt gott av kvalitet, så tar det tid.
Både jag och min man läser stora mängder böcker och har oftast varsitt boktorn som hotfullt svajar på nattduksborden.
Jag älskar att sy, och syr både mycket av mina egna kläder och sådant som behövs till hemmet.
Vara ute i naturen, baka, laga god mat & dricka mycket te (och en och annan cappuccino ibland från vår kaffemaskin) tillsammans med goda vänner och
familjen.
Jag gillar det mesta som har med färg och form och kreativitet att göra.
Tycker du inte att du redan har uttömt ämnet kan läsa mer under fliken "Om mig" i menyn till vänster eller klicka här!
(Här på min hemsida har du tidigare även hittat min webbutik "Count Your Blessings", men den är just nu vilande och pausad, åtminstone för en tid.)
Denna utställning har skapats under många år av mitt liv, egentligen ända sedan jag började att arbeta som konstnär redan i tonåren.
Men idén till och titeln till den, föddes när jag jobbade på min avslutningsutställning från mina konststudier för ungefär 15 år sedan.
Men den blev aldrig helt färdig.
Och kanske blir den aldrig det, utan den fortsätter att utvecklas, förändras och växa i linje med livet...
Vår bröllopsresa till vårt älskade Israel för många år sedan till exempel, gav nytt liv till den med många nya bilder, när jag och min man gifte oss.
Livet fortsätter, och så gör även mitt och min familjs liv i "öknen".
Ibland kan vi se in i "det förlovade landet", ibland besöker vi det, men vi återvänder alltid ut i vildmarken med Herren.
Som så många av Hans folk har gjort före oss.