"En liten hälsning innan jul... Om kreativitet, skönhet och skapande..."

En liten hälsning från oss, innan vi drar igång med dagen...

Tack för bön när jag hade astma! 

Det gav kraft och vila,blev bättre.

Är fortfarande förkyld, och går på lite hostmedicin och sitter upp med många kuddar på nätterna. 

Och det gör mig ganska trött vissa dagar, så har inte orkat skriva så mycket. 

Men det smittar inte längre och många kuddar och mycket te, kan ju vara mysigt också.

Började läsa om en bok jag läste för många år sedan "Långsamhetens lov" av Owe Wikström.

I ett kapitel talar han kreativiteten, skönheten och skapandet. Och jag tänker på hur viktigt det är för oss som människor. Och framför allt, för mig personligen.
Litteraturen, konsten och musiken, dansen, filosofin, det kreativa och skapandet, det har räddat mig så många gånger i livet när det varit svårt. Där upplever jag Gud. 

Han talar genom det utan ord. Ibland genom andras ord. 
Men det går in i mitt inre, utan ord, och på ett annat sätt. 
Där upplever jag en frihet. Det är stort och luftigt. Där kan jag andas och få plats att vara jag och Gud får plats att vara Gud. I konsten och litteraturen och musiken får jag möjlighet att tänka, reflektera, ställa frågor , lyssna och ta dela av andras tankar, funderingar och erfarenheter. Vilket berikar och får mig att växa. Och så får jag bara njuta.

Nu pratar Han även med ord dagligen med mig, och genom sitt ord, Bibeln. Det är ingen motsägelse snarare tvärtom.

Men det går inte att skilja åt. Det skapade och Skaparen.
De hänger ju samman. 

Det gör det även för mig. 

När jag inte orkat skapa, så har jag likväl kunnat njuta, hämta glädje, frid och tröst och njutit av Skaparens gåvor i det sköna och vackra.

Det rena, fina, goda, det som är värt att älska. (Filipperbrevet Kapitel 4,vers 8).

Gud har påmint mig om detta flera gånger sista tiden. Genom boken jag läser om, genom en hälsning från en vän, genom glädjen och friden jag känner när jag lyssnat på en underbar julsång medans jag kokat te.

Att få ha min hund intill mig och klappa hennes sidenlena päls på huvudet.

På alla människor som jag älskar och får ha i mitt liv. Nära eller långt bort.

På alla era berättelser som jag får ta del av i stort och smått.

Så kommer jag att tänka på en av mina favorit författare, C.S. Lewis ord som säger det så bra:

 

"- We do not want merely to see beauty, though, God knows, even that is bounty enough. We want something else which can hardly be put into words — to be united with the beauty we see, to pass into it, to receive it into ourselves, to bathe in it, to become part of it."

(C.S. Lewis, The Weight of Glory)

 

Fri egen översättning:

" - Vi vill inte bara se skönhet, även om Gud vet, att till och med det är rikedom nog. 

Vi vill ha något annat som knappt går att sätta ord på – att bli en del av den skönhet vi ser, att tränga in i den, ta emot den i oss själva, bada i den, bli en del av den. 

Det ligger nedlagt i vår mänskliga natur. " (Slut citat.)

Ibland kallar vi det felaktigt för girighet och andra saker. Men just detta är inte det. 

Det är vårt DNA. 

Det är nedlagt i oss från skapelsen början, innan vi lämnade Eden, ett arv från vår egen Pappa. Skaparen själv. I oss. I våra hjärtan. 
Det är att vara människa.

Det ligger i Hans identitet, och därför har också vi fått behovet av att få känna, uppleva, vara en del av det, höra Hans hjärta i det vackra. I det sköna. 

I det ibland svåra, men det som är äkta, sanna, genuint och det skapade. 

När jag är sann mot min egen identitet. 

Då är även jag i sanningen. Och jag kan känna hur min Pappa, i himlen omsluter mig. Andas på mig. Med mig. 

Och jag med honom. 

Känna Hans rytm och Hans hjärtslag. 

Det är långsamt.
Mitt liv, när jag går och är med Honom.
Oftast. I långa perioder. 

Sen kan det plötsligt komma kortare, intensiva perioder när allt tycks hända på samma gång. Då är det gott att fått haft lugnet både innan och efter, men också få känna att det är kvar där, mitt i turbon, när mycket händer, så är lugnet, tempot, friden, kvar där på insidan. 

Mitt hjärta får slå där inuti, i takt med Hans. 

Jag har en hunger och längtan så stark efter detta vackra, det som Han har skapat och ger, men inte för att äga det av själviska begär.
Nej, för att det bär mig, talar till mig och framförallt för att det påminner mig om Honom som gett och ger mig det.
Det påminner mig om mitt hem i en värld som jag ännu inte kan leva fullt ut i, eftersom min tid här ännu inte är klar. Om än glimtvis och genom Honom.

Jag älskar att få skapa. Det ger glädje och kraft.
Men att få vara med Skaparen själv det är ännu bättre. 

Jag har många målningar som jag vill få göra. Skapande idéer som jag längtar att få se slutförda i vårt hem som fortfarande inte är riktigt klart än. 

Berättelser jag vill skriva. 

Böcker jag vill läsa, sånger jag vill sjunga…

Människor som jag vill umgås med och få höra deras historier och tankar. 

Skogspromenader jag få gå. 

Men jag vill alltid börja min dag med Skaparen själv. Min Pappa. 

Få sitta med Honom själv och få ha Honom i fred en liten stund.
Bara Han och jag.

Och njuta av Hans goda. Av Honom själv. 

Det är det bästa som finns. 

Han inte bara unnar mig att få njuta av det sköna och vackra, det rena och goda. 

Det skapade. 

Han vill det. Det är Hans gåva till mig och till dig. 
Vår tid tillsammans kan se olika ut. Precis som när jag är med Joakim, min man eller vänner. Ibland lyssnar vi på ett radioprogram tillsammans, ibland ser vi på konst, ibland läser vi en bok. 
Men jag börjar alltid stunden och agen på samma sätt, med att lyssna till (via en app) eller läsa Hans ord, Bibeln och med att bara prata om dagen och lyssna på vad Han har att säga. 
Men sen fortsätter jag min dag, tillsammans med Honom och är kvar i vår tvåsamhet oavsett vad jag sedan gör. 

Så släng alla eventuella dåliga samveten över bord. Jantelagen och andra dumheter. Det skapade, kreativiteten, det sköna, det rena och det goda. Förmågan att tänka och fundera, att skapa. 
Och njut av det goda Han gett dig. 

Sig själv. 
Vi har olika kärleksspråk sägs det... Kanske är skapandet, kulturen mitt.
Det är definitivt ett av Guds.
Ett annat är att Han valde att lämna sin perfekta, fullkomliga, vackra, underbara värld för att komma ner till den här röriga och felkodade spegelbilden av Hans och blev människa. Fullt ut.
Min längtan och önskan är att bli som min Pappa. 
Ännu mer människa, fullt ut.
Och samtidigt i den processen, medans jag lär mig av Honom, få njuta av Hans gåvor och av Honom själv.
Idag är det bara två dagar kvar till julafton. Hoppas du får en underbar jul, där du både hinner få göra sådant som du älskar, vara med dom du har i din närhet.
Och har du ingen, så finns det en som alltid finns där och som älskar att få bara vara med dig. Fadern, till sonen vi firar.
(Ja, det är väl inte alla som gör längre naturligtvis, men det är i varje fall anledningen till att vi började gör det *S*) 
Oavsett om du firar eller varför och hur... Så önskar jag dig goda dagar, fyllt med allt gott.
Om vi inte hörs innan... Så vill jag önska dig:

- En riktigt God Jul och Gott Nytt År! 

Varma Hälsningar Anna-Cecilia Strandberg

 

"Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker." 

Jakobsbrevet Kapitel 1, vers 17. 

https://bible.com/sv/bible/154/jas.1.17.B2000

 

"Och så, mina bröder: det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm, ta fasta på allt detta. Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er."

Filipperbrevet Kapitel 4,verserna 8‭-‬9. 

https://bible.com/sv/bible/154/php.4.8-9.B2000